Boktipset.

Idag ska jag börja läsa denna boken.

Jag fick den rekommenderad av en annan som läst den.

Det är en sannberättelse om när hon (Toni Maguire) blev 6 år gammal när hennes far börjar förgripa sig på henne.

En bok som säkert innehåller en massa hemska sanningar.

Tror det är viktigt att förstå att vissa människor lider pga det ena eller det andra. Sanningar som är för hemska att ens föreställa sig.

Jag kommer att skriva vad jag tyckte efter att jag läst den.

Carpe Diem!

Kommersen.

Idag tog vi oss till kommersen loppmarknad. För trots att vi bor bara ett par hållplatser därifrån så har vi aldrig varit där.
Var det kul?
Njae, men nu har vi iallafall gjort ett besök.

Var ju tvungen att fota graffittin när vi gick mot järntorget!

Det kanske inte syns så bra, men under avsatsen fanns någons tillhörigheter, och bredvid låg en stor hund.
Någons tillfälliga "hem"?

En promenad uppför Linnégatan blev det också innan vi tog vagnen hem.
Husfasader kan vara vackra, speciellt på äldre hus.

Här är ett smakprov.

Carpe Diem!

"För syns skull."

Min fredag inleddes med ett besök hos optikern.
En optiker som inte alls var på samma våglängd som jag. Han var hafsig, stressad och hade nog satt sig på lite för höga hästar.
Dvs. att han visste bäst, ingen annan.
Om jag sa att jag såg bättre med en lins så sa han tvärtom, för det jag tyckte var hela tiden "konstigt" enligt honom.
"- Har man brytningsfel så kan man inte ha linser" sa han till mig.
- Fast, det stämmer ju inte, sa jag. Jag har haft det förut när jag var kund på ett annat ställe.

Vilken optiker var jag hos då?
Jo, glasögonfabriken på Kungsgatan.
Bra priser. Till och med mycket bra priser.
Mina märkesglasögon som jag skaffade 2008 har jag varit väldigt nöjd med. Inget snack om den saken.
Men optikern....
Jag vet att det finns en annan optiker där. Kan man verkligen med att säga att man vill byta?
Eller varför undrar jag ens....det är klart att jag kan göra det, annars så är det ju bara att gå till ett annat företag!

Man är inte särskilt kaxig när man sitter med den här apparaten.
Jag blev iallafall såpass störd av den hemska optikern att jag var tvungen att köpa skor, två par dessutom, sen kändes det lite bättre.
Kollade in bokrean också.
Glömde att kolla på böcker som jag kanske ville ha för barnböcker är mycket mer spännande.
Köpte iallafall 2 böcker till lilla barnbarnet, som vi kan läsa o titta i när hon är här.

En lång dag har det varit, men nu ska jag bara ta det lugnt, äta lite gott och bara slappa!

Carpe Diem!

En annons.

Kunde inte låta bli att lägga ut denna annonsen.

När jag läste den så var ju min tanke:

- Varför annonserar hans sambo inte själv?

Är hon dum så hon inte kan det, eller har killen ett ofantligt kontrollbehov?

Eller vill hon egentligen inte så killen tvingar henne?

Jag bara undrar...!

Carpe Diem!

Ja må hon leva!

Idag fyller min minsting 18 år.

Eftersom att jag ville göra nånting för henne idag (vi ska fira henne imorgon) så haffade jag henne när hon var på väg hem och vi gick till Kafé Zenit.

Kafé Zenit är ett ställe dit man måste gå någon gång om man är i Majorna. Hur mysigt som helst!
Vi beställde varm rabarberpaj med maräng och vaniljsås och en varsin kaffe. (såklart!)

Jag kan nog inte med ord beskriva hur gudagott det var. Helt perfekt på alla sätt och vis.

Ett stort grattis till min lilla och lycka till i livet, nu är du vuxen i lagens ögon. Men i mina kommer du alltid att vara min minsta!

Carpe Diem!

Rädd om skorna?

Igår när jag var på promenad kom en kvinna med barnvagn ut från en jätteport.

Jag tittade på henne när hon skyndade fram före mig gatan ner och jag kunde inte hålla mig för skratt.

På hennes fötter satt blå tossor!

Stackaren hade nog glömt av att hon hade dom på sig.

Ibland kan det vara stressigt att vara mamma.

Hon stannade lite utanför Ica innan hon gav sig in i affären.

Hade jag varit i affären och sett henne komma så hade jag nog inte kunnat låta bli att säga: -Du, jag tror inte att man behöver tossor på skorna härinne.

Kanske någon annan vänlig själ upplyste henne om det. Inte vet jag. Men en kul stund hade iallafall jag!

Carpe Diem!

Sett och hört på stan.

- Du har inte lite småpengar till en hemlös, hörde jag en skrovlig röst som sa i söndags när jag satt på spårvagnen.

Tittade tvärs över gången och såg en kvinna som såg sliten ut.

Mannen som hade blivit tillfrågad skakade på huvudet och såg allmänt besvärad ut.

Åkturen fortsatte och efter en stund frågade rösten igen;

-Du har inte lite småpengar, till en hemlös?

Kvinnan som denna gång blev tillfrågad halade upp sin börs. Tog en näve med skrammelpengar och räckte över till den slitna kvinnan.

- Tack, tack! Jag har varit ute sen igår serru.

- Tyvärr har jag inga mer pengar på mig sa den vänliga kvinnan.

- Nej, men detta är bra, säger den slitna kvinnan och knäcker en öl som hon halat upp från någon ficka i sin stora jacka.

Jag är bakis vettu, säger hon, och den vänliga kvinnan sa ingenting.

Jag blir irriterad.

Varför är det okej för den slitna kvinnan att köpa upp sina pengar (på alkohol kan man ju förmoda) och sen tigga från den vänliga kvinnan?

Hur respektlöst var inte det mot den vänliga kvinnan som säkert trodde att hon hjälpte den slitna kvinnan.

Jag tycker absolut att man ska hjälpa om man har den möjligheten.

Men jag tycker inte att man ska hjälpa med pengar, för då kan det vara som så att man stödjer ett missbruk istället.

Man kan istället göra som en kille gjorde i Masthugget.

Han tog med sig mannen som bad om pengar, in i affären och gick där och plockade ihop en liten matkasse till mannen. Bakom mig i kön så stog dom och pratade och jag blev impad av att han köpte mat istället för att ge pengar.

En mycket bra idé som jag tycker att fler borde göra.

Carpe Diem!

Kommer snart på bloggen!

Som ni tidigare har sett så har jag varit helt lyrisk när det gäller foderbilen.se.

Dom inläggen hittar du här och här.

Idag fick jag mail om att jag har kommit med i deras testpanel, så nu ska jag och Amy testa olika produkter och sen kommer jag att blogga om det här med både ris & ros (antagligen) och med bilder och text meddela vad jag som hundägare tycker.

Och speciellt vad Amy som hund tycker!

Och som vanligt kära läsare, så kommer jag inte att hymla med mina åsikter, utan hos mig hittar ni en ärlig rescension!

Om du har hund eller känner någon med hund så kom till bloggen och håll utkik så kan ni få tips om vad ni själva kan handla ifrån Foderbilen.se

För hela deras koncept gillar jag verkligen. Tycker att det är underbart att slippa tänka på att få gubben till att bära hem säckar med foder.

Sen att man kan handla olika andra varor och produkter där är ju bara ett plus i kanten!

Carpe Diem!

Koncentrerad vovve!

Jag och min älskade vapendragare passade på att öva inkallning på promenaden.

Titta riktigt noga så ser du hur koncentrerad hon är, hon håller "tungan rätt i mun".

Att ha hund är att känna lycka varje gång man tittar på varandra.

Carpe Diem!

Kryssa själv!

När man tar med kameran på promenaden så ser man saker som man inte skulle bry sig om annars.

Man blir mycket mer nyfiken och uppmärksam helt enkelt.

Utan kameran så hade jag nog missat detta klistermärke som satt på en papperskorg, tyckte det var lite kul.

Carpe Diem!

Fototriss.

Veckans fototriss är:
Så här ser det ut där jag är idag.

Tog med kameran och vovven på promenad. Försökte att inte bara fota avsaknaden på snön, utan försökte hitta roliga motiv samtidigt.

Någon hade slängt en påse med skräp i till

kråkornas glädje.

Vid Fiskehamnen fanns inte mycket snö,
men på älven for bitar av is fortfarande.
En ganska så nyrenoverad gångtunnel.
Graffittin lät inte vänta på sig precis.
Utanför tunneln ser man lite snö på skuggsidan.

Inte mycket snö kvar i Gôtet alltså, men fortfarande kallt.

Men jämfört med Norrland är temperaturen ingenting.

Fler fototrissare hittar du här.

Carpe Diem!

Nytt armband!

Underbart armband till fest.

En ring och örhängen i samma utförande hade inte varit helt fel. Det får det nog bli!

Carpe Diem!

Blev kär!

I fredags hände nåt som aldrig har hänt förut.

Jag gick in i en väskaffär, bara för att titta lite. Inne i affären var det som om jag drogs till en hylla.

På hyllan stog en väska som gjorde att jag hamnade i ett slags eget universum. Plötsligt fanns bara väskan och jag.

Gick fram och kände lite, slängde ett öga på prislappen och rycktes ur mitt egna universum.

Hasade med trötta steg ut igen till gubben som stog utanför.

Berättade om väskan och skulle precis fortsätta gå när jag tänkte:

- Skit i priset!

Så jag gled in i affären igen, tog ner väskan och gick till kassan. Fram med kortet och betalade, fullkomligen svävade ut ur butiken och sen svävade jag på resten av dagen tills jag kom hem.

Hade ett leende på läpparna hela dagen och kände mig nästan euforisk.

Jag fullkomligen älskar min nya väska. Den kanske inte är nåt speciellt för någon annan, men för mig betyder den allt.

Eller inte allt kanske..men det var kul att uppleva känslan som min ena dotter beskrivit när hon har hittat nåt som hon bara "måste ha".

Jag har aldrig förstått henne tidigare, men nu, vid 43 så har jag insett att det är underbart att få den där känslan.

Enda kruxet nu är att jag har ingenting som passar till den nya väskan.

Men jag ger mig så gärna ut på fler shoppingturer!

(Nej, det var ingen MiuMiu, men en sån skulle jag gärna vilja ha också!)

Carpe Diem!

Lördag.

Solen skiner på utsidan och termometern står på -10*.
Inomhus kan jag titta ut på den blå himlen och solen som skiner för fulla muggar.
Från insidan kan jag förnimma våren.

Ibland är man bara tacksam för livet!

Carpe Diem!

Nanoteknik.

Uppdrag granskning handlade igår om Nanoteknik.
Precis som vi har haft stenålder, järnålder osv, så går vi nu in i nanoåldern.
Vad är då nano?
Jag visste inte alls egentligen för att ingen hade förklarat det för mig. Jag visste bara att det var något som var bra, ger bra egenskaper åt olika saker och att det är framtiden.

Men att Nano betyder dvärg och att det är därför som det kan vara farligt, det visste jag inte. Nanopartiklarna är så små att de kan gå in i huden och våra kroppar osv.

Efter att ha sett programmet igår så vet jag lite mer. Enkla förklaringar gjorde att jag faktiskt förstog lite mer av denna helt nya och oupptäckta värld.
Jag förstog också att det inte bara finns positiva saker med detta, utan att vi helt enkelt egentligen inte vet hur det kan påverka oss och våra kroppar.
Det vet jag inte nu heller efter att ha sett på programmet, helt enkelt för att ingen vet, det saknas forskning och kunskap på området.

En professor vid Lunds Universitet väljer bort vissa varor där nonopartiklar finns angivet i innehållsförtäckningen.
Varför? Jo, därför att hon VET att vi inte vet hur skadligt det kan vara eller OM det är skadligt.

Vad är det som man ska kolla på innehållsförteckningen?
Det man kan titta efter är: Titandioxid.
Men om det hjälper kanske inte så mycket. För vi kan ändå aldrig veta om det finns nanopartiklar i olika saker såsom krämer, tandkräm, solkräm osv.
Det finns helt enkelt inget bra sätt att mäta det.

Så länge det finns så liten kunskap om hur skadligt detta kan vara eftersom att nanopartiklar är så försvinnande små, och ingen vet hur skadligt det kan vara om dom tar sig in i människokroppen, blodomloppet, celler osv så skadar det ju absolut inte att vara lite mer uppmärksam på vad man handlar hem.

Så jag har kollat hemma hos mig om det står med Titandioxid. Inte för att jag kan vara säker på att det inte finns nanopartiklar i mina varor, men det är den enda kollen jag kan göra och då gör jag ju såklart det!

Vill du se programmet?
Klicka här.

Sen kan man ju strunta i det om man vill, men varför låtsas vara okunnig när man fått kunskapen?

Carpe Diem!

Valentines Day.

(Fotot taget i Botaniska trädgården sommaren-10)

Idag är det den 14:nde Februari.

Geléhjärtan går nog åt som smör i solsken idag.
Ytterligare en dag som är en kommersiell händelse och som gör att jag får krupp, precis som med Halloween.


Visst det är fint att ha en kärlekens dag, men jag tycker nog att man ska visa det under många dagar under året.
För visst är det roligare att få en blomma, en present, bli utbjuden på restaurang eller annat på en dag då man inte förväntar sig det?


Behöver vi verkligen en dag då man SKA göra det?
Nej, jag tycker inte det.
Kanske är jag gammal som gatan som tycker så, men jag är övertygad om att det finns många andra som tycker likadant.


Men visst skickar jag hjärtan som sms idag till min familj, men det gör jag så ofta annars också, så det är ingen ovanlig gest från min sida.


Hur många vet hur Alla hjärtans dag kom till egentligen?
Jag visste det inte.
Hade någon flummig teori om hur den uppkom som absolut inte stämde.
Här kan du läsa om det på Wikipedia.

Ha en fin dag därute, både idag och alla andra dagar!

Carpe Diem!

En solig februarisöndag.

Vad gör man när solen skiner från en underbart blå himmel?
Jo, man tar på sig skorna och promenerar, och har man tur så stannar man en liten stund vid Klippan/Röda Sten.

Där fanns en man (mannen som kunde tala med fåglar?)
som matade fåglarna med bröd, och då hade jag och andra chans att fota lite.

En underbar syn!

Svanar blandades med änder och kråkor.

Fåglar fanns i massor!

Hur ofta står man och verkligen ser hur vackra änderna
är i sina färger?

Mannen närmast fåglarna är mannen med brödet,
mannen som sitter bakom hade världens största objektiv.
Hans foton skulle jag vilja se.
Det verkade som om båda männen kunde mycket
om fåglar, trots att de inte kände varandra.
Det fanns fler som tittade och fotade.

Det var kallt , men vad spelar det för roll, njuta i fulla drag gjorde jag iallafall!

Carpe Diem!

Fototriss.

Veckans fototriss är: Konst eller konstigt.
Jag tog med mig kameran och letade efter bra objekt.

Detta är resultatet, bilder på konstverket Vårdträdet gjord av Lars Stock 1991.
(Passande efternamn med tanke på skulpturen)
Träd i brons med konstiga detaljer i, så det passade ju veckans tema ypperligt tyckte jag.

Fler fototrissare hittar du här.

Carpe Diem!

Kreativiteten sprudlar!

I stadsdelen Majorna som jag bor i så känner man att det sjuder av kreaktivitet från alla håll och kanter.

Kanske är det närheten till vattnet som gör det, eller att man får vara precis den man är här.

Eller kanske det beror på att kreativiteten gjuts i barnen från den dagen de kan börja leka på lekplatser?

Kolla den här skapelsen som utgör ett hörn på en "borg". (?)

Jag vet inte om det syns, men toppen som ser ut som en mjukglass med strössel är kreativt gjord med små plattor i mosaik.

Samma sak längst ner men med större plattor.

Carpe Diem!

Känna empati eller titta bort?

Jag gillar ett program på kanal 9 som heter "Den hemliga miljonären".
Nu har den svenska versionen kommit på kanal5. Programidén går ut på att rika människor blir placerade i fattiga områden, söker upp människor som har det svårt eller organisationer som drivs av eldsjälar.

När miljonären hittar något/någon som kan tänkas behöva hjälp så delar miljonären ut av sina egna pengar där han/hon tror att de kan göra nytta.

Nu har programmet kommit till Sverige, och igår var det Panos Papadopoulos tur.
Mer känd som bikinikungen Panos Emporio.

Han kom till Sverige från Grekland på 70-talet och bodde då i Göteborg. (Var han bor nu har jag ingen aning om)

I programmet besökte han bland annat "Café trappanér".
Dit kommer utslagna, hemlösa och utsatta männsikor.
Cafét har blivit ett ställe som dom kan känna sig välkomna och accepterade.
Säkert ett ställe som betyder hur mycket som helst för dom som besöker det.

Jag är ingen miljonär.
Jag har inga pengar att dela ut till dom som kan tänkas behöva dom.
Men jag har tid.
Och tanken har funnits hos mig ganska länge att jag kan bidra med en hjälpande hand, ett lyssnande öra.
En av kvinnorna som jobbade där som volontär i princip varje dag hade själv varit missbrukare i 27 innan hon bestämde sig för att sluta.
Även för henne har cafét en mycket stor betydelse.
Det hjälper henne att växa och framför allt att känna sig accepterad.

Jag blir imponerad av såna människor, som precis som en maskros bara växer och växer, skit samma att det är tufft och svårt, men dom gör det ändå.
Jag vet att när jag är redo så kommer jag att bli en volontär, på något, någonstans. Var vet jag inte, men målet är att jag kommer att hitta just det stället som passar för mig och som jag passar för.

Och min önskan hade varit att ni alla som ger pengar till tiggare skulle tänka på våra hemlösa istället. Ge pengar till någon verksamhet så kommer pengarna verkligen till nytta!

Man kan ha vilka åsikter som helst om hemlösa, det har jag haft förr. Men jag tror att det är ett skydd man sätter upp för sig själv för att distansera sig från problemet.
Om man väljer att tycka att "dom har satt sig själva i den situationen, så låt dom skylla sig själva", så resonerar man ju helt fel.

För vi vet inte deras bakgrund, vi vet inte vad som hänt i deras liv, så om vi dömer dom utifrån våra egna åsikter så är man ju en hemsk människa utan empati.
Och det vill man väl inte vara?

Carpe Diem!

Min snurriga familj!

Imorse skulle jag vakna tidigt för en vän skulle komma och lämna en sak innan jobbet.

Vännen ringde på dörren, ingen öppnade.

Hon ringde till min mobil som låg på mitt nattduksbord, ingen svarade.

Ett samtal till vår hemtelefon gav inget resultat heller.

Till slut gick hon ner på utsidan och ringde på porttelefonen.

Då vaknade min dotter, som svarade i porttelefonen, hasade sig till mig och väckte mig och sa:

-Du får gå och öppna dörren, xxxxx är här nu. Hon hasade sig iväg till sitt rum med stängda ögon och jag hoppade upp helt förskräckt. (hatar att försova mig)

Slet tag i en morgonrock i mörkret innan jag upptäckte att det inte var min och att den var alldelens för liten.

I detta skick öppnade jag dörren för vännen som bara skrattade. Puh, att hon inte var irriterad för hon hade hållt på att försöka väcka oss i en hel kvart!

Där trodde man kanske att dagens snurriga familj var klar med att virra.

Men inte då.
Jag somnade på soffan och vaknade av att dottern höll på att göra sig iordning.

Tittade på klockan som visade på snart 10.00 och frågade förvånat om dottern inte började tidigt idag?

"- Jo, men jag måste ha stängt av mitt alarm på mobilen imorse innan jag vaknade av att xxxxx kom."

Aja, hon kom ju iväg iallafall.

Gubben kom upp strax därefter (han jobbar sent skift) och såg ut som han fortfarande sov, när han frågade:

"- Det är väl helg idag?"

En typisk snurrig morgon med familjen.

Och jag älskar det!

Carpe Diem!

Show me yours...

..and I´ll show you mine!

Fotoutmaningen hos WTFDC var; Ordspråk/Citat.
Ordspråk är kul tycker jag och visste inte vilket jag skulle välja.

"Alla känner apan, men apan känner ingen"

Fler bidrag hittar du här.

Carpe Diem!

Fototriss.

Utmaningen på fototriss denna gången är; tunna.
Jag har gått och sugit på den karamellen sen i lördags då veckans utmaning las ut.

Detta är då hur jag tolkar det.

Mina örhängen som jag köpte på Världskulturmuseét när vi var och tittade på Kimono Fusion.
Dom är gjorda i Kenya av cocacolaburkar och ståltråd.
Fullkomligen älskar dom, och tunna är dom ju verkligen!
Kändes bra att köpa dom för 80:- (Fairtrade)

Fler fototrissare hittar du här.

Carpe Diem!

Fick en tankeställare.

Brukar du avbryta andra när dom pratar?

Jag tror att alla i min familj gör det inklusive jag själv. Iallafall när vi pratar med varandra.

Just nu när jag sitter och tittar på Nyhetsmorgon och det diskuteras resor, så är det en kvinna/gäst som hela tiden pratar.

Hon besvarar alla frågor och låter inte mannen bredvid prata överhuvudtaget.

Kommer att tänka på ett samtal mellan flera, däribland en släkting. Släktingen pratade oupphörligt, och om någon annan sa nåt så fortsatte släktingen att höja rösten så att man bara hörde den personen. Det ledde till att flera gick ifrån samtalet.

Det är ju fruktansvärt ohyfsat egentligen.

Varför ser sig vissa som bättre än alla andra, och varför tror vissa att deras åsikt är den enda att lyssna på....slå ner dom andra i skorna bara, eller vadå?

Nej, jag har fått mig en riktig tankeställare. Kanske det är så här man blir visare med åren. Att man helt plötsligt inte bara ser hur andra uppför sig, utan att man sätter in sig själv i tanken och ser att man är sjutton inte bättre själv många gånger.

Men jag ska jobba på det så mycket jag bara kan. Om jag avbryter någon så säg till!

Allas åsikter och röster är värdefulla!

Carpe Diem!

Roligt med oväntade presenter!

För några dagar sen kom det en en avi om att jag hade ett paket att hämta ut på posten.
Har inte hunnit göra det förrän idag.
Paketet var från dammsugarpåsar.nu.
Jag har skrivit om dom förut.

På något vänster så hade dom fått reda på att jag hade skrivit om dom och därför så fick jag en liten present.

Doftkulor till dammsugaren som, btw, doftar underbart!

Härliga microfibertrasor som är olika i både färger och utförande. En är till kök/badrum, en till speglar/fönster, en till möbler och en universalduk.

Det fanns även en ordentlig grillvante i paketet. Mama like!

Aldrig kunde jag väl ana att jag skulle bli glad över att få städprylar. Men när det kom så oväntat så blev jag faktiskt det.

Tack för presenten dammsugarpåsar.nu!

Carpe Diem!

Ser bra ut? Nopps!

Som vanligt står tv:n på när det är nyhetsmorgon på tv4. Tycker att det är ett behagligt sätt att inleda dagen på.
Och som vanligt sitter jag och tittar på Jenny Östergrens glasögon.

Köpte hon verkligen det för att hon tänkte: Shit vad snyggt! ?
Antagligen så tyckte hon det eller så var det någon som övertalade henne att detta är det senaste inom glasögonmode?

Jag har verkligen försökt att vänja mig vid dom, för ibland är det ju så med mode att man först tycker att det är skitfult, men sen så vänjer man sig väl och kan tycka att det är ganska så okej.
Men Jennys glasögon är enligt mitt tycke skitfula.
Precis som Tommy Körbergs.
Dom kan ju tävla om vem som har fulast. Förmodligen hamnar dom på delad förstaplats.




Carpe Diem!

Hua!

Läste morgontidningarna på nätet och drack en kopp gott kaffe.
Kom till Metro och ser Danny Saucedo högst upp på förstasidan och inser...

Melodifestivalen börjar på lördag!

Så nu gäller det att ha bra filmer hemma, en bra bok, en bra hobby eller umgås med vänner.

För jag fullkomligen avskyr melodifestivalen i nuvarande form.
Den enväldiga härskaren Christer Björkman har pajjat allt som är melodifestivalen, och kanske börjar jag bli gammal, men melodifestivalen var verkligen bättre förr!

Carpe Diem!